Vi har ett ställe i trädgården som är rakt under vår stora tall, där växte i stort sett ingenting, gräset blir torrt, och marken ser bränd ut nästan.
För några år sedan tog vi en liten planta av en Blåeld från vår sommarstuga och satte ner. I år så har vi fått klippa bort en del av dem, men när alla blommar så gör de skäl för namnet.
Neptuni åkrar på Öland är nog den mest kända platsen med sina blommande Blåeld.
Dikeskanterna utefter vägarna är fulla med blomster, mycket beroende på att det är förbjudet att klippa vägkanterna.
Något som man skulle ta efter på fler ställen och därmed få en varierad flora, än det som blir när man klipper och förstör den naturliga återväxten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar